Guldockra
Knallturkos och lite sned och vind och inte alls trevlig att vara i.
Men så fick vi ett ryck, Max och jag, och började riva ut allt därifrån. Och all den turkosa masoniten rök den med. Under den hittade vi en vacker brädvägg målad i guldockra tror jag. Och finfina timmerväggar på de övriga tre sidorna.
Lite skillnad va?
Hur kan man bara komma på tanken att spika över en sådan här yta med turkos masonit???
Nu ska det bli panel i denna färgen på alla fyra väggarna.
Det är fint när huset berättar hur det ska vara.
Vilken skatt som fanns gömd bakom den hemska masoniten!
Precis så är det för mig/oss, ju mer vi river desto mer fantastiska saker hittar vi gömt. Nu senast inspikad gammal pärlspont. Bara för att man inte orkat måla om spikar man ny på! hur konstigt som helst. Mitt nya gissel är hur vi skall lyckas tilläggsisolera vinden med så minimal åverkan som möjligt. Jag älskar de sneda vinklarna, takbjälkarna & all synlig gammal el....
Vilken tur att inte målade panelen turkos!
Vilken underbar blogg. Man känner igen sig i allt. Det känns som man har bott där...Kul med kulturhistoria ( att allt liksom är en del av en fast man inte ens varit där) och människor som ni.Men jag tycker du ska lägga in en närbild på en stor mygga ochkså...Lycka till!
Hej Pia! Vad roligt att du hittat hit! Och du har rätt med myggan... det vore att ljuga att inte nämna dem. : )
Hoppas taket i mitt kök är pärlspånt under de där fula masinitsplattorna... det är iaf ett hörn där skafferiet stått som har pärlspånt... :)
