litettorp

Kära torpvänner...
jag har inte övergivit er
Och jag hoppas att ni inte överger mig, att ni inte tröttnar.
För att det står still just nu.
Torpet vilar, i mörker och snö. Och jag vilar torphalvan i min hjärna för att kunna komma tillbaka med nya krafter i ljusare tider.

I julklapp önskar jag mig det här lagom stora sekelskifteshuset i Lödöse, några mil norr om Göteborg:













GOD JUL kära ni
hoppas ni har det varmt och gott i stugorna
med mycket kärlek och god mat

Det har varit mycket Lars Sjöberg de senaste dagarna. Jag både lånade boken Nio hus och en kyrka och såg programmet om honom i K special http://svtplay.se/v/2252810/k_special/en_kompass_mot_skonhet 
Tack Kristina för tipset!







Att en och samma person äger så mycket vackert!
Det ena huset vackrare än det andra. Vilken skatt!
Hade någon ordnat en resa runt i landet för att besöka alla hans hus hade jag gladeligen följt med!

Jag kan tycka att hus är till för att användas, för att leva. Inte bara stå.
Men om alternativet är rivning eller förstörelse så finns det inget annat att göra.
Jag hoppas liksom Lars Sjöberg att deras tid kommer, att vårt land en dag är redo att fullt ut uppskatta vårt vackra husarv.
Fram till dess är det vårt jobb, vi som redan har förstått, att bevara så mycket vi kan.
Kanske blir jag som Lars och börjar samla på hus?
Fast jag skulle nog samla på de lite mer anspråkslösa, inte bara herrgårdar.
Ja så kanske det blir.

Ni måste få se detta bedårande hus-
gamla skolan i Tollered är till salu!
(Granne med byggnadsvård Nääs.)

















Vilket ljus! Vilka färger! Vilka salar!
Jag kan tänka mig en konstskola där...
Ingen av er som har en idé som passar att förverkliga på denna speciella plats?

Man borde ju faktiskt gå på visningen om inte annat,
bara för lyckan att få vara där en stund.

Jag har har varit och snurrat i småland hela helgen.
Och nu ska ni ska få ett alldeles färskt ruckel-reportage.
Från ett äkta smålandsruckel som står och förfaller, i denna stund!

Jag kröp in genom en krossad ruta och tassade runt i 1800-talet...

















Här fanns kistspisar och makalösa tapeter men ingen el eller vatten.
Annonsen har ni här

Ikväll har jag varit på min favoritbiograf som också råkar vara stans äldsta. Märkligt sammanträffande....



Hisingens egen biograf Aftonstjärnan. En helt fantastiskt byggnad på Gamla Lindholmen.





Visningarna är sällsynta men de är värda att vänta på.









Det var verkligen som att komma tillbaka i tiden. Inte bara biografen och cafét utan hela kvarteret andas förra sekelskiftet.

Kultur när den är som bäst!

Jag vill så gärna blogga om torpet
men säsongen börjar ta slut...
Har varit där så lite nu och ännu mindre blir det

Så jag låter små iakttagelser hemifrån
få fylla ut tomrummet...

Det är ett stilla nöje för den som gillar 60-tal
att åka spårvagn i min stad.
jag tycker inte att de får den uppmärksamhet de verkligen förtjänar
de äldsta vagnarna





Kolla in färger, former och mönster! Rött blått och turkost. Hundtandsmönstrade klädslar och virrvarrliknande paneler på väggarna.



Jag älskar de här nakna glödlamporna i taket. Ännu finare var det när det var klara lampor, före lågenergilampornas tid...



Hur snygg är inte stoppskylten?



Hur grymt är det inte att dra i ett snöre när man vill kliva av vagnen?



Och massa fler detaljer....



Är det inte helt fantastiskt att spårvagnar från 60-talet
fortfarande rullar runt över hela Göteborg?

För det kan väl inte bara vara jag som njuter av detta?

Man kan åka till Marstrand i november och ha det lika härligt som vilken sommardag som helst.
Man slipper trängseln bara.
En känsla av svunnen sommar
och hus som inte är av denna världen...

Igår var jag i Stugan (min barndoms sommarstuga, inte torpet). En bit därifrån nära Sjökullesjön, ligger ett fint litet torp. Många gånger har jag tittat på det, fotograferat det och drömt om att kanske ta över det. Men den här gången när jag körde förbi platsen var det borta! Den nya järnvägssträckningen till Trollhättan ska gå precis där och varenda lupin var nu borta. Om jag vetat, om jag bara varit där några veckor tidigare...

Jag har visat det tidigare men här kommer det igen- ett 1700-tals hus till salu.
Är det SÄKERT att ingen av er ska köpa det? Jag har varit där två gånger nu och tycker så mycket om det. Samtidigt pratar mäklaren och andra (som vanligt) om möjligheten att riva och bygga nytt snarare än att bevara. Det säljs som fritidshus men har enligt mig potential att bli permanentboende. Det ligger 6 mil norr om Göteborg, strax utanför Lilla Edet i ett naturreservat. Priset är 375 000 men de t går nog att få för drygt 300, intresset har inte varit så stort. Jag har övervägt att köpa det själv men jag har ju ett hus redan som kräver rätt mycket.

Man får inte riva det här:

Här får ni ännu ett hustips. Jag kanske borde bli mäklare? Men så stor är min kärlek till gamla hus att jag vill rädda dem allihop. Och dessa underbara hus hotas att rivas om inte någon av mina byggnadsvårdsvänner tar hand om det. Det ligger utanför Kungsbacka så nära till stan och nära till hav. Och ganska mycket mark ingår. Johanna, är det ditt?





http://w4.objektdata.se/pregen/083/OBJ27436_1050567083/hemnet.htm

På väg till torpet sist såg jag ett så fint hus, besläktat med mitt fast högre och något nyare. På en liten kulle låg det med stora träd och spridda påskliljor runtom. Det jag framförallt gillade var den grånade omålade panelen. Det passar så bra på de här gamla torpen och smälter så fint in i naturen. Jag skulle vilja ha torpet omålat. Om jag ändå måste byta ut panelen kan jag låta den nya vara ren och omålad. Men lite osäker är jag på om det är historiskt riktigt. Jag måste forska i detta, när började man egentligen rödmåla de fattigaste och minsta husen ute på landet i Sverige?

Eftersom Gotland är något alldeles speciellt, något alldeles extra,
lite vackrare än allt annat i det här landet, får det ett inlägg till nu.
Inlägget handlar om HUSET. Det gudomligt vackra kalkstenshuset från 1700-talet som kunde ha varit mitt. Lau. Så heter det, eller egentligen platsen där det ligger.
Hemma i Göteborg satt jag framför datorn och förälskade mig. Några veckor senare var jag på Gotland och upplevde huset i verkligheten. Två dagar tidigare hade det sålts. Annars hade jag nog aldrig gått därifrån, så stark var min upplevelse. Det var magiskt och de som nu äger det kan vara väldigt lyckliga.















Jag kom aldrig in i huset och tur är väl det, jag hade nog ockuperat det! Men det vackra utsidan var tillräcklig för att jag skulle vilja stanna för alltid. Trädgården var ett enda vildvuxet kaos där allt verkade blomma samtidigt. Hundkex, äppleträd, syrener, tulpaner och pioner skapade en sagolik djungel och gjorde en promenad genom trädgården till en underbar upptäcktsfärd. Det fanns så mycket vackert att uppleva att jag hade kunnat bara sitta på samma plats i timtal.
 

Här kommer den sista och den största av mina tre stora kärlekar- Älvhuset
Detta hus kändes verkligen som mitt och jag sörjde det länge.
Den gamla trävillan ligger öppet och ljust i landskapet och har strandtomt till Göta Älv,
bara 5 mil från stan!
En gammal tant hade bott där och inte mycket hade hänt de senaste 50åren.
Men jag var inte redo att flytta ut till landet då
jag var rädd att det skulle bli för ensamt...

Hej kära Älvhus!

Jag har sett att någon som bryr sig om dig har köpt dig
och jag är glad för din skull.
Du har fått ny färg och mycket kärlek sen jag var och hälsade på.
Du är verkligen ett fint hus och jag kommer aldrig glömma dig!

/Din Lotten

Dags för del nummer två i min lilla mini-serie "Tre kärlekar"

Huset ligger i Gustafsberg.
En gammal badort utanför Uddevalla som är så vacker att den förtjänar ett helt eget inlägg.
Ett sommarnöje från tidigt 1900-tal med atmosfär över sig av hundra lyckliga och ljusa somrar.
Det är något speciellt med de där sommarhusen. De verkar aldrig få något tungt och sorgset över sig trots att de förfaller. De stora glasverandorna och de blommiga romantiska tapeterna kan liksom aldrig bli ledsna, bara fyllda av vackra minnen.

Vad märkligt.
Vad märkliga saker som händer.

Kommer ni ihåg huset på Gotland som jag skrev om för ett tag sedan? Sagohuset.
http://litettorp.blogg.se/2009/december/pa-gotland-i-somras.html

Det här:


Jag satt och tittade runt på Gård & Torp´s hemsida precis
och hittade det här:


Det visade sig vara en hel artikel om precis det här huset!
Och en riktigt spännande artikel också...
Huset är så vackert så det gör ont.
De kloka ägarna har valt att bevara den förfallna charmen på ett sätt som man inte ser så ofta.
Minns ni mitt inlägg om det där med att vårda ett hus utan att det förlorar sin själ,
utan att det förlorar den förfallna charmen som man först föll för?
Dessa människor har verkligen lyckats med det.
De har inte på ren rutin målat över och lagat gamla slitna ytor
utan har på ett känsligt sätt bevarat känslan av gammalt förfall.
Fantastiskt!

Här kan man verkligen prata om att lyssna på huset och att våga ta hand om det på sitt sätt!

Här är ett par bilder till från artikeln:





Ni hittar hela här:
http://www.gardochtorp.se/index.aspx?article=4294
LÄS DEN!

Jag köper hela numret, bara för att få drömma mig bort i bilderna...

Det var ju aldrig meningen att det skulle bli ett 1800-tals torp,
jag skulle ju ha en egen sekelskiftesvilla!
En sån där med två våningar och glasveranda och stora fina fönster och en massa pärlspånt överallt.
Det är dem jag har drömt om, fallit för och sedan sörjt djupt för att de inte blev mina.
Tänkte presentera 3 av dem här, som en liten serie.
Mina gamla kärlekar.
Och jag tror fortfarande att det blir en sådan en dag
bara inte som sommarstuga åt en ensam och fattig omsorgsarbetande kvinna

Vi börjar med Orusts finaste hus
Från glasverandan såg man havet och betande hästar













Ni förstår?

Max och jag var förbi Färjenäs idag
på jakt efter frukost
Jag ville visa honom det här som jag gillar så mycket
några bortglömda vita trähus vid Älvsborgsbrons fot
Kvar i sin egen tid
då bron inte var byggd utan en färja band ihop de två stränderna

I trapphusen sitter pärlspånt med flagnande färg
och man kan bara drömma om hur lägenheterna ser ut
Länge hade de inte ens centralvärme
hur det är nu vet jag inte

Bilderna tog jag sist jag var där
för ganska precis ett år sen:













Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo där
i denna nästan bortglömda lilla värld
kvar i en annan tid

När vi ändå pratar om Österlen kan jag passa på att visa Österlens finaste hus!
Det finns en del fina så konkurrensen var hård.

På en ö i havet av böljande sädesfält ligger det.
I skuggan av en blodlönn.



En klassiskt skånsk kringbyggd gård.
Blandat puts och tegel
vitt och rött.



Så perfekt i både stort och smått.
Både helhet och detaljer.

Lilla Alingsås var inte alls dumt
utan som ett stort Haga med låga gamla trähus
och massor av caféer.
Och runt centrum stora träslott
med snickarglädje, tinnar och torn









Hemtrevligt och snällt
jag tror jag skulle kunna tänka mig att bo där!

Har ni varit i Gårda?
Det är en genuin gammal stadsdel i centrala Göteborg.
Gula så kallade landshövdingehus.
Rivningshotade.

Snart kommer det avgöras om de ska rivas eller ej.
Tycker ni som jag att det är helt befängt?
Kolla in här:
http://bevaragarda.blogspot.com/

Det är nu man har chansen att påverka beslutet!













Bilderna är mina egna från en fotoutflykt jag gjorde till Gårda förra våren.