Förstukvist eller inte

Detta var intressant!
Jag ställde en fråga till Byggnadsvårdsföreningen på deras frågeforum på nätet för någon vecka sedan och idag fick jag svar.

Det här var vad jag frågade:

Jag undrar när man började bygga farstukvistar på husen i Sverige. Med farstukvistar menar jag en tillbyggnad framför entrédörren av typ ”liten veranda”. Jag har fått uppfattningen att hus från 1700-talet sällan har någon farstukvist men att hus från 1800-talet och framåt oftast har det, kan det stämma? Jag har ett torp i Marks kommun i Västra Götaland, i dessa trakter har de flesta äldre hus farstukvistar av typ ”nyckelhålsverandor” så även mitt. Tror ni att mitt torp, en enkelstuga byggd 1850, hade en sådan veranda redan när det byggdes eller är det ett senare tillbygge?

Bild

Och här är svaret jag fick:

Förstukvisten blev som du säger vanlig i början av 1800-talet, främst på parstugor men det finns regionala avvikelser.
Jag tror inte din enkelstuga hade en förstukvist 1850, det var ovanligt på den typen av hus. Verandan på på bilden är högst sannolikt av senare datum - proportionerna är för klena, den sitter väl tätt invid fönstret och dörröppningen in till förstugan är nog flyttad. Men det går nog att få ett mer välgrundat uttalande om du tar kontakt med länsmuseet eller anlitar en antikvarie som kan titta på plats. Om du är medlem i föreningen kan du kontakta ditt länsombud som hjälper dig vidare.

Stephan Fickler

Det här är något som jag har grunnat över länge. Förstukvistens vara eller inte. Om den är ursprunglig så vill jag ju behålla den men annars så tycker jag att torpet är finare utan. Och nu fick jag lite hjälp  att fatta mitt beslut. Det skulle iallafall inte vara fel om en enkelstuga från 1850 saknade farstukvist, rent historiskt sett alltså. Det han skriver om att dörröppningen har blivit flyttat stämmer ju, det upptäckte jag i somras när jag rev farstun. Och... om den gamla dörröppningen var närmare köksfönstret (alltså ännu mer åt höger) så kan det inte ha fått plats någon farstukvist! OM det nu inte var så att köksfönstret inte satt där från början förstås...

Vad tycker ni i frågan, behålla eller inte???

August och Lotten

Och jag har fått fler torp-bilder av den snälla torp-familjen före mig.
Här ser ni honom i egen hög person, August Rodin, Flodingsås torpare.



Jag vet tyvärr inte när bilden är tagen men August är ju född på 1860-talet iallafall.
Man kan se att torpet är omålat på söderfasaden men ser ut att ha färg på entrésidan mot öster.
Det är också intressant att se att skorstenen har ett platt överstycke som inte längre finns kvar. Vad är det, någon som vet?

En annan sak slog mig också. Om August föddes på 60-talet så kanske han blev soldat på 80-talet och fylttade till torpet då. Det skulle kunna förklara varför så mycket i torpet har spår ifrån sent 1800-tal. De kanske flyttade dit då och gjorde lite "renoveringar"? Kakelugnen, tapeter, gamla tidningar och möbler bland annat verkar vara från sent 1800-tal och inte från mitten av 1800-talet som man kunde förvänta sig eftersom det var då huset byggdes. Kanske även den tillbyggda farstun mot norr är August verk. Förresten... fanns den när den här bilden togs? Det är lite svårt att avgöra, jag får ställa mig på samma plats som fotografen och se om den borde ha synts på bilden. Spännande!


Sagan om det magiska lilla torpet

Jag funderar på att döpa om bloggen till Sagan om det magiska lilla torpet. Fantastiska saker fortsätter att hända här...

Igår fick jag mail ifrån släktingen till den gamla torparen, hon som skrev den fina kommentaren jag visade förra veckan. Av henne fick jag veta att torpet inte heter Floringsås utan Flodingsås. Och detta namn kommer av den förste soldaten som bodde där vid namn Flod. Flod emigrerade till Amerika och torpet togs då över av en soldat med namnet Rodin. Denne Rodin är hennes mans gammelmorfar! Visst är det fantastiskt? Genom henne har jag fått namn och födelseår på alla som bott på torpet sedan Flod. Undrar vad som hände med honom förresten? Vem vet, ättlingar till honom kanske också hittar min blogg en dag!
Hon bekräftade också att det var rätt grav jag hittat på kyrkogården som jag skrev om här: http://litettorp.blogg.se/2010/july/kattunga-kyrkoruin.html

Roligast av allt var de gamla bilderna på torpet som hon skickade med. På den här bilden ser ni August Wilhelm Carlsson Rodin och dottern Maria Rodin, min torpare alltså! Sittandes på torpets södergavel, den som jag bytt ut timmer i hela sommaren. Där hade de tydligen en bänk att sitta på i solen och en hel del blommor. Jag har svårt att urskilja vad det är som växer där förutom fingerborgsblommor. Är det någon som kan se något annat?



Gaveln såg ut så här när torpet blev mitt:



På nästa bild ser man torpet med det gamla fina spåntaket. Visst är det vackert!? Jag blir alldeles varm när jag ser det. Och jag får lust att återställa det... Man ser ju aldrig spåntak nuförtiden men det är ju verkligen jättefint! Och det passar så bra på en liten enkel stuga som denna... Synd att det kräver så mycket jobb och har så kort livslängd bara! Man ser också att torpet INTE hade några hängrännor... Trärännorna som satt där var alltså inte så gamla.

Det här är den första bilden jag ser på torpet i gammalt och fint skick. Det är väldigt inspirerande, jag vill att det ska bli så här fint en dag igen!


Här är ännu en fantstisk bild. Ser ni det lilla torpet där under de höga träden? Det ligger så underbart fint i landskapet. Granplanteringen man ser i förgrunden är nu hög och tät så det här perspektivet på torpet går inte längre att få. Det ser så ljust och luftigt ut på bilden, det måste ha varit underbart vackert. Det slår mig också vad trevligt det ser ut med de höga träden som bäddar in huset. Endast två av de stora björkarna runt huset lever fortfarande. De var minst fem från böjan. Jag får tanken att jag kanske skulle plantera nya träd där de gamla har stått...



Tack än en gång!

Ett glädjande brev

å, det här är så fint...
Jag gråter en skätt nu.

Här ska ni få läsa kommentaren jag fick på bloggen idag:

Hej kära torpägare,
Jag och min man blev sååå glada när vi i dag läste din bloog. Vi har tillbringat en vecka varje sommar i torpet under åren 1979-2007. Vår dotter är född 1987 och för henne har det inte varit sommar om hon inte fått åka dit. Vi försökte att inte göra det ett år men då blev det mycket gråt och stora protester.
Lappen du hittat är skriven av henne.
Tyvärr bor vi för långt bort från torpet (47 mil) och ansåg därför att vi inte kunde köpa det.
Vi är glada och tacksamma för att du köpt det och renoverar och kommer att vårda och älska det, som vi gjort.
Att ta ett morgon- och kvällsdopp i sjön har jag alltid sett fram emot. Jag badade längst mot skogen till höger från torpet sett. Där finns en liten stenhäll att gå i vattnet från. De vita näckrosorna är en dröm att se.
Torpet är byggt som soldattorp och den första som bodde där hette Flood (dock inte släkt med mig). Svärmors mormor och morfar köpte torpet när Flood emigrerade till Amerika. De hade en liten ladugård med en ko och några höns. Ladugården är riven sedan många år tillbaka- långt innan jag kom dit. Den stod där vedboden nu står.
Vi har varje sommar eldat i kakelugnen och njutit. Att elda i köksspisen har dock inte varit så trevligt, eftersom det ryker in.
Någon gång på runt 50-talet tog dåvarande ägaren (svärmors bror) bort den murade spiskåpan och tyvärr även draget.
Många varma hälsningar från Hans och Solveig

Hur hittde ni mig?
Vad glad jag blir!
Tack!!

Någon har älskat torpet mycket innan det bliev mitt och det känns så fint. Jag tycker om dem omedelbart bara för att de tycker om torpet.
Jag badar på samma ställe som ni, Håkan visade mig stället. Ja, visst är det vackert!
Vad spännande att få veta att torpet varit soldattorp och vad den förste torparen hette. Vem var Rodin då, var det svärmors morfar?
Fanns brygghuset kvar när ni köte torpet? Hur såg spiskåpan ut?
Jag har så många frågor till er...

Kram Lotten


Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 34 Marks kommun

Det hände faktiskt ytterligare en fantastisk sak när vi var på Nääs. Jag bläddrade runt lite i Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 34 Marks kommun och hittade mitt torp!

Jag blev så lycklig och rörd att jag nästan började gråta. Barnsligt stolt berättade jag för alla närvarande i affären att mitt torp var med i en bok! Och ansågs vara kulturhistoriskt värdefullt dessutom! Det var som om mitt barn (om jag haft något) utmärkt sig och gjort mig riktigt stolt.

Den förstående bibliotekarien gick och tog en kopia på boksidan:



Här kan man läsa att torpet ursprungligen var ett dagsverkstorp, inget soldattorp som jag har fått höra tidigare. Och att det fanns en ladugård som revs på 80-talet och ett brygghus som fortfarande fanns kvar när byggnadsinventeringen gjordes, jag tror det var i slutet på 80-talet.

På bilden tycker jag mig se att det vänstra fönstret är aningen mindre än det högra. Så är det inte idag. Kan de ha bytt fönster? Och varför då?

Det här gör mig nyfiken att forska mer, att leta efter ännu äldre bilder och bekrivingar.

Av färg och kitt är det inte mycket kvar...

Det började bli dags för sommaren stora bygginsats på torpet, renovering av timmerstommen med utbyte av syllen mm. men innan vi kunde börja lyfta huset var jag tvungen att ta ut alla fönster Jag var helt enkelt rädd att de skull spricka annars när huset började luta.

Mina fönster har bågar av tidig 1800-tals modell med två rutor i varje båge. Bara den ena bågen i varje fönster ar öppningsbar, den andra var igenspikad vilket gjorde det lite mer komplicerat att ta ut dem. Man gjorde så för att beslag var dyrt, att kunna öppna två fönster var en lyx. Innerfönster saknas helt, det måste ha varit väldigt kalla vintrar på torpet...



Nu står fönstren och väntar på att renoveras. Av färg och kitt är det inte mycket kvar men skicket på dem verkar vara rätt ok ändå, kanske att jag behöver byta ut underdelen i någon av bågarna.




Här händer det grejer!

En dag fick jag för mig att jag skulle riva farstun... Det är den invändiga farstun alltså, inte tillbyggnaden på kortsidan. Jag var ensam på torpet och ingen var där och kunde stoppa mig. Farstun var en liten hall, byggd av brädväggar och fungerader som en sluss på väg in i stugan. När jag började riva i tapeterna kunde jag se spår av att dess väggar blivit flyttade tidigare. Den har varit större innan och någon gång har de förminskat den samt flyttat dörren in i huset en liten bit. Jag har ju nämnt tidigare att farstun hindrar mig från att ta fram den gamla dörröppningen.

Plötsligt en dag bestämde jag mig för att farstun inte behövs alls. Om jag tar bort den kan jag ha en större entredörr och får dessuton ett större och luftigare kök.



Nu kommer man alltså direkt in i köket från entren. På denna bilden kan man se hur det ser ut när farstun blivit nedtagen:



De blir en väldig massa dörrar. Från den gamla farstun gick man ju först vänster in i rummet och sedan därifrån in i köket. Nu finns det därmed två dörrar mellan rum och kök.

En följd av det här blir också att tillbyggnaden på kortsidan får bli kvar trots allt För en farstu där man kan ta av sig kläder och ställa skor mm är ju ändå väldigt bra att ha. Detta kan sägas vara ett sätt att få ut maximalt med utrymmen av torpet. Men jag kan inte försvara det byggnadsvårdsmässigt. Det är ju tradition med farstu.... Fast min var så trång och mörk att man ogärna använde den. Nu kommer man lättare in i huset och den bredare dörröppningen där jag nu kan ha en pardörr om jag vill känns som en välkomnande famn. Och jag har ju en farstu, bara det att den den är tillbyggd på huset s kortsida.

Så här såg dörren ut innan:



Och så här ser det ut nu:



Ser ni vad fint trappstenen hamnar nu? Alldeles mitt framför dörröppningen. Kanske är denna lösningen inte så fel trots allt?

Och jag kan när jag vill sätta tillbaka brädväggarna och återställa farstun. Den var ju inte en del av timmerstommen och har ju trots allt blivit flyttat förut.

Så trillar bitarna på plats till sist...

Pardörr?

Här ser ni min dörr som den ser ut nu när panelen har tagits bort:



Vad är det egentligen för märkligt hål till höger om dörren undrar jag?
Det ser ju faktiskt ut som om dörröppningen har varit bredare en gång i tiden. Har det kanske varit en annan, bredare dörr tidigare?
Det här förbryllar mig lite, dels för att jag var så säker på att dörren jag har var orginal och en av de äldsta detaljerna på huset. Det är en gammal bräddör med kilsågade brädor och ett lås som ser riktigt gammalt ut.
(Tyvärr har jag ingen bild på den nu, jag får visa senare)Dels är det märkligt för innerväggen till höger om dörren som sitter mellan farstun och köket skulle ha varit i vägen för en bredare dörr. Då skulle den väggen ha flyttats på senare tid... Skulle det isåfall ha varit en annan planlösning i torpet från början???

Och min sista, och viktigaste, fråga- Vad var det för dörr från början isåfall? Om den var så mycket bredare kanske det var en pardörr? Är det möjligt att det har varit en pardörr på detta gamla fattiga torp undrar jag. Och om det är det, ska jag sätta in en pardörr igen? Det är ju så fint!

Jag ska forska i detta och studera andra gamla torp i närheten och se om något har en pardörr.
Isåfall sskulle man ju också kunna ha ett överljusfönster som jag är så förtjust i! Jag tänker mig en dörr som den högra av de här två:



Det finns ju faktiskt små torp som har pardörrar, som dessa två:






Men vad ska jag isåfall göra med farstubron som stod framför dörren innan?

Tusen frågor från mig idag...


Om takprojektet

På allmän begäran kommer här ett inlägg om mitt innertak.

Det är ett vitmålat brädtak, så här ser det ut:



Av någon anledning är det skarvat en bit in i rummet.

Här nedan har vi lossat de första bräderna och man kan se takbjälkarna där bakom. Det visade sig att ett par av dem var angripna av mask och i väldigt dåligt skick och tyvärr är även många takbrädor dåliga.

Ovanför takbjälkarna ligger brädorna som utgör golvet på vinden men de ligger löst där uppe på eftersom vi var tvugna att ta loss dem först för att få ut isoleringen.



Här står pappa med kroppen på bottenvåningen och huvudet på vinden och ser ut som en jätte! Det är ju den extremt låga takhöjden som är anledningen till att vi river ner taket.



Det är damm och smuts och trasiga brädor överallt!




Emalj

Det finns en del gamla emaljföremål i torpet. De känns tidlösa och genuina och passar fint in där tycker jag.





Snyggare än plast!



Kannan har jag fått av en vän och den fick också följa med dit.


Planlösning

Jag tror det är dags att visa er planlösningen över torpet. Så att ni vet vad det är jag pratar om.
Den här gjorde jag, fritt hur minnet, idag på jobbet. Så den är inte direkt exakt.



Ni ser kök och rum, förstugan i mitten och tillbyggnaden till höger. Murstocken ligger mellan rum och kök mot västerväggen.

Jag kallar torpet för en enkelstuga men den ser inte riktigt ut som den typiska enkelstugan. En sådan ser mer ut så här:

Denna skiss är lånad från Bygga bo.

Det jag kallar "rum" är stugan och "kök" är kammaren. Ni kan se att förstugan på mitt torp ligger mitt i huset och tar inte så mycket plats ifrån köket. Och trappan till vinden finns i köket och inte i förstugan. Men så är förstugan väldigt trång också. Dessutom har jag två fönster på framsidan av huset, en lyxvariant alltså!

I dagsläget har jag därmed två ingångar och två "förstugor", så jag har möjlighet att offra den ena.

Rivas?

När jag försökte frilägga syllen på norrsidan fick jag en idé. Eller snarare, jag insåg att jag hade ett problem. Utbyggnaden är i vägen, det blir svårt att komma åt att byta syllen där. Det var då jag fick idén att riva den. Utbyggnaden alltså.

Men jag kan ju inte göra det bara för att jag är lat! 
Men ju mer jag tänkte på det desto fler argument för att riva den kom jag på. Låt mig förklara:

Tillbyggnaden är timrad och den är gammal. Men den är inte fasttimrad i den stora huskroppen och därför tror jag inte att den är ursprunglig. Den är ganska mörk eftersom det enda fönstret är litet och vänt mot norr och den är i ganska dåligt skick. Varken tak, golv, fönster, grund eller panel är särskilt fina. Dessutom har det runnit in vatten mellan tillbygget och huset eftersom de är dåligt sammanbyggda. Däremot är timret fint och det är sådär lagom mycket timmer för att jag ska ha användning för det när jag reparerar resten. Då är gammalt torrt och fint timmer i rätt dimensioner perfekt att ha till hands att skarva med.

Detta är många goda skäl att riva den tycker jag. Jag tänker att om jag sen ändå vill ha en tillbyggnad där kan jag ju bygga en ny. Den kan vara reglad och lite enklare eftersom den ändå inte hör till det ursprungliga.

Men. Jag kanske inte ska tänka så? Den kanske har stått där så länge att den hör ihop med huset. Och även om den inte är ursprunglig så är den kanske ändå väldigt gammal? Eller är den ursprunglig trots allt???

Vad tycker ni- riva eller inte riva?

Bilden är inte världens bästa. Längst ut till höger står ju farstubron just nu men det är bara tillfälligt. Och fasaden ser lite knasig ut med bara några panelbrädor kvar men ni fattar nog grejen:




Huset är naket

Nu är panelen borttagen nästan överallt och huset är naket. Några brädor är kvar för bakom just dessa bor en liten fågelfamilj. Max hann ta ner ganska mycket innan jag kunde slita mig från trädgårdsarbetet och börja hjälpa till men nu har jag gjort lite riktigt arbete på huset! Jag har klättrat på en stege med kofot och bänt av panelbrädor och det var roligt, jag älskade det. Nu är husbyggnad kul för det går fort och man ser snabbt resultat. Och jag känner mig fantastisk med kofoten, den som uppfann detta verktyg borde ha fått Nobelpris.

Nu kan vi se hela timmerstommen och det känns fint. På norr- och västersidan ser det bra ut, där byter vi bara syllen. På södersidan är det två timmervarv som behöver bytas och lite runt fönstrena. På en del av österfasaden är timmerstommen lite sämre men vi börjar med att byta två timmervarv där.

Huset är inget skolboksexempel i timring direkt utan är ett hopplock av timmer med olika höjd, kvalitet och även längd. Det är en del skumma skarvar och ifyllnader här och var. Man tog väl vad man hade... Det som har räddat huset, tror jag, är att man har återanvänt gamla ekstockar till några varv långt ner i huset. Dessa stockar är ganska oberörda av tidens gång och är hur fina som helst fortfarande. De rötskador som finns är där det inte varit ek!


granskning av källan

Vi tömde brunnen i helgen. Eller en källa är det ju egentligen. Om det nu är en källa och inte bara en grop i marken. Jag hoppas det är en källa. Den är så fin men vattnet har luktat lite skunk när man tagit upp det. Och det är väl inte så kostigt, det har kanske stått still där i 30 år! Nu var det dags att tömma och rengöra och låta friskt vatten rinna till.

Jag tömde ut allt vatten med en hink, påhejad av Olle och Stefan. Det var mer vatten än jag trodde!



Max hoppade i för att lättare få upp det sista men det var iskallt och han frös så hemskt om fötterna:



Jag borstade källans stenar för att få bort gammal smuts. Och från botten lyfte vi upp ett tjockt lager av gamla barr och löv. Inte konstigt att det luktade illa! Som tur var bodde det ingen ål där nere på botten och inga gamla skelett heller.



Källan blev tömd och städad och efter bara några timmar hade vattnet runnit till igen. Det nya vattnet smakade gott. Som stuganvatten!

Det är något spännande med brunnar, de är lite hemlighetsfulla och mystiska. Och läskiga. Det känns skönt att ha kollat så att ingen sitter där nere i mörkret och lurar!


Timmer

Idag har jag varit på torpet och detta är resultatet:



Jag och farbror Jonas mätte upp huset för att veta hur mycket timmer jag behöver till lagningar. Huset är (borträknat tillbyggnaden på norrsidan) ca 4,7 x 8,5 m. På två av sidorna behöver två stockvarv bytas och på de andra bara syllen. Det behövs alltså..... tänka tänka......9 stockar på 4-5 m styck. Timret är inte jättekraftigt, 120 mm brett och 15 cm högt. Knappt 5 tum alltså.

Jag har haft kontakt med sågen i Lillevrå som ligger på vägen till torpet och de säger att de kan såga upp åt mig. Snart är det dags!

På väg till torpet idag stannade vi och pratade med en gubbe. Jag har sett att han har rivit ett gammalt hus för att bygga nytt. Tyvärr missade jag själva rivningen, jag såg bara att det hus som stod där för några veckor sedan nu var borta. Idag passade jag på att fråga om det fanns timmer kvar till mig, men fick veta att allt gått till tippen. Det hade tydligen varit mycket jobb och kostat pengar att bli av med. Och jag som så gärna hade betalat för att få gammalt torrt och fint timmer!!!!! Det är ett mysterium var allt gammalt timmer tar vägen. Det rivs ju gamla hus hela tiden! Är det på tippen alltihop? För det är knappt någon som säljer gammalt timmer. Och på byggnadsvårdshandeln kostar det ju 200 kr metern. Tokdyrt!

Iallafall sa gubben att han kanske skulle riva ett hus till, i höst. Han ville gärna ha mitt nummer och lovade att ringa så att jag kunde få komma dit och hämta. Är det så man ska gå tillväga för att finna vägen till timret, stanna och prata med små tomtar längs vägkanten?

60-tal

Sist någon använde torpet ser ut att ha varit på 60-talet. Om inte annat så var torpets glansdagar som sommarställe då. Mycket småsaker, tapeter och färgval tyder på det. Det mesta av detta rensar jag bort för at komma åt den gamla känslan. Saker i knallfärgad plast känns ju helt fel där jag vill ha jordtoner och naturmaterial. Men det är så finurligt ordnat att det jag upplever som skräp och fult på torpet får helt nytt liv hemma i stan. I min lägenhet med mestadels 50-60 tals inredning kommer de till sin rätt och blir plötsligt snygga! Jag har gjort en hel del fynd och fått nya favoriter, här är några:


Juicepress i glas!


Sex stycken såna här sötnosar.


Glasljusstakar, jag gillar glas!


...och en tv-kanna och en ljuslykta. Här ser ni dem på plats i min lägenhet. Smälter in fint va?

sommardisk

I lördags inredde jag en kombinerad ute-diskbänk och tvättplats! Några minuter tog det och resultatet blev strålande tycker jag själv. Mot förrådets bortersta vägg, på en undanskymd plats, ställde jag ett gammalt bord och fäste sedan baljor och diskställ med krokar på väggen. De färgglada baljorna från 60-talet gör mig så glad och det är kul att en tråkig plats fått nytt liv. Den lilla björkens grenar sträcker sig som ett grönt tak över platsen och det ska nog bli helt ok att stå där och blaska i sommar.



På torpet finns verkligen allt man kan tänkas behöva till ett hushåll! Baljorna är redan märkta och bara väntade på att komma fram igen.



Och till och med den smutsiga disken är vacker:


ett dagsverke

Nu händer det grejer på torpet! Tyvärr syns det inte så mycket än, men bildbevis har vi här:



Hela den här högen av boss har vi tagit ur vindsbjälklaget. Och det är bara hälften! Vi har tagit upp golvet på halva vinden och burit ur all isolering. Ett gediget dagsverke. Jag tänkte först spara isoleringen och återanvända den men efter att ha petat lite i den tyckte jag mest att den kändes väldigt smutsig och dammig och gammal. Det var skönt att få ut det ur huset. En ordentlig storstädning kan man väl kalla det.

Jag tycker att det är riktigt häftigt att huset inte är större eller krångligare byggt än att två amatörer kan plocka isär det och sen sätta ihop det igen. Och att en av dem är jag.

Nu mina vänner är nästa steg att ta bort innertaket i stugan!

ett lerkliningsproblem

Jag har ett tapetproblem. Eller lerkliningsproblem kanske jag borde säga. Alltså, mitt problem är frånvaron av lerklining på väggarna. Det kanske låter som ett icke-problem men jag är väldigt bekymrad över detta. Varför? Varför inte? Jag VILL att det ska vara lerklining på väggarna under tapeterna men det är det inte. Inte det minsta spår av sådan heller! Det är hur många tapetlager som helst men det är just bara det-tapeter. Min tanke med stugan har varit att lerklina, limfärgsmåga och schablondekorera den. Jag tycker det är så otroligt vackert. Det skapar ett speciellt skimmer och ger liv åt ytorna. MEN om det aldrig har varit lerklinat känns det ju fel att "återställa" rummet till något som det aldrig har varit. Men varför??? Enligt alla böcker i ämnet så blev tapeter mer allmäna i husen mot slutet av 1800-talet, och till denna fattiga lilla stuga borde det ju ha kommit rätt sent. Mitt hus är byggt 1850 så nu undrar jag- hur såg det då ut när det var nybyggt??? Om det nu inte var lerklinat alltså... Och bara timmerväggar hade man endast i uthus vad jag förstår, så primitiva var man inte.

De understa tapetlagren ser ut så här:



Kan den understa (den röd-gröna) tapeten verkligen vara från 1850? Om inte, hur såg det ut före den?
Och viktigast av allt, vad ska jag göra? Jag tycker inte att nytillverkade tapeter är i närheten av att vara så fina som handmålade schabloner.

Husgeråd

Med torpet vid köpet följde alla bestick och husgeråd man kan tänkas behöva. En stor skokartong full! Så inte ens en konservöppnare behöver jag köpa. Faktum är att jag kommer ha mycket mer bestick på torpet än vad jag har hemma i stan.



Till och med en såsslev som ni ser! Och små fina skalknivar. Inget av detta har jag hemma. Och gummi-kapsyler i glada färger att sätta på läskflaskan! Var köper man sådana nuförtiden?
Finast av allt är ändå den här underbara vispen:



Oumbärlig när jag ska vispa grädden till tårtan eller smeten till sockerkakan.
Jag blir så glad när jag tänker på att jag faktiskt behöver den, har man ingen elektricitet är det ju en sån här man ska ha!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0