litettorp

Det finns en massa spännande stenhögar kring torpet. På den mark som en gång tillhört huset men som nu hör till grannen. Det är spår av en gammal gårdsplan med åtminstone en byggnad till, och lite annat som jag inte vet vad det är.

Den här högen kanske har varit en jordkällare, eller en vikingagrav eller så har den alltid bara varit en stenhög helt enkelt, vad vet jag?



Här är en annan gammal stenhög:



I den här ligger en del gammalt skrot och på toppen växer en ros av något slag:



Slutligen finns något som helt klart är en gammal grund:



Det ser ut som om huset har haft två rum och det finns spår av något som jag tror är en gammal murstock.
Jag tog bort mossan från den stora flata stenen som troligtvis varit trappsteget framför ingången. En sådan fanns nästan alltid framför dörrarna förr har jag förstått:



Det hela är ju faktiskt väldigt spännande, det är nästan så att jag skulle vilja att en arkeolog eller någon annan kunnig person kom dit och tittade.

Det pågår en tapetutställning i Kattunga.
Olika tapeter från sent 1800-tal till 40-tal finns representerade.
Jag ville få chansen att uppleva de gamla fina tapeterna på en lite större väggyta. Och kunna se framför mig hur rummet har förändrats genom åren.

Alla bilderna är från samma rum:














Och kanske tycker jag att de förtjänar en liten stund till i ljuset. Vackra som de är.

Den lilla utbyggnaden på torpets norrsida har jag varit ganska tveksam till. Jag har till och med funderat på att riva den. Den är ju ändå inte ursprunglig har jag tänkt. Och så rysligt omysig dessutom:





Knallturkos och lite sned och vind och inte alls trevlig att vara i.

Men så fick vi ett ryck, Max och jag, och började riva ut allt därifrån. Och all den turkosa masoniten rök den med. Under den hittade vi en vacker brädvägg målad i guldockra tror jag. Och finfina timmerväggar på de övriga tre sidorna.




Lite skillnad va?
Hur kan man bara komma på tanken att spika över en sådan här yta med turkos masonit???
Nu ska det bli panel i denna färgen på alla fyra väggarna.
Det är fint när huset berättar hur det ska vara.

Det finns små vrår på torpet som tar tid att hitta. De är visst lite blyga och försiktiga av sig och står inte och ropar Hallå! när man kommer in genom dörren. Men inte ens de blygaste små vrår kan låta bli att titta fram när den lockande vårsolen lyser. Titta! Jag lyckades fånga två av dem på bild:

Från flera håll har jag fått förslaget att lägga in ett extra timmervarv i huset för att öka takhöjden. Jag har varit lite rädd för det på grund av att man ändrar torpets uttryck för mycket då men nu tänker jag mer och mer på den idén. Max och jag gjorde en uppskattning av hur mycket väggen skulle höjas och han hjälpte mig att göra en bild i datorn av hur det skulle kunna se ut.

Torpet nu:



Och med ett extra timmervarv:



Ser ni skillnaden? Framförallt blir den lilla farstukvisten väldigt gänglig när den blir så hög och smal. Den skulle man nog få bredda lite. Jag tycker att risken är att man tappar känslan av ett riktigt gammalt hus, det blir mer känslan av ett 20-tals hus eller så. Samtidigt skulle det ju vara så otroligt skönt att få ordentligt med utrymme där inne. En stor lättnad.

Ibland hittar man det svar man vill ha, som passar mitt i prick
som med artikeln om mullbänk och dränering.
Jag känner att jag har fått svar på hur jag ska gå tillväga med att åtgärda det nu,
det kommer att gå bra!

Men ett problem som fortfarande kvarstår och som jag inte har tagit upp tidigare
är takhöjden.
I torpet är takhöjden på bottenvåningen extremt låg, mellan 170 och 175 cm sådär.
Jag är 175!

Det har aldrig känts ok, utan är något som jag tänkt ändra på.
Men hur har jag inte kommit på än.



Först tänkte jag på att sänka golvet. men med tanke på att grunden redan är så låg är det nog en dålig idé. Sen funderade jag på att höja hela innertaket. Lyfta upp det ett eller två timmervarv. Då har jag inte längre någon ståhöjd på vinden men det kanske jag kan leva utan. Ytterligare ett alternativ är att bara plocka ner innertaket och blotta takbjälkarna. Då vinner jag åtminstone några cm och får lite mer luft.

Och så läste jag den här artikeln (återigen från Gård & Torp):
http://www.gardochtorp.se/hur-far-vi-hogre-takhojd.aspx?article=6046

Ett par med samma problem som jag har skrivit och bett om råd om hur de kan få högre takhöjd.
Ta ner innertaket? Lägga in ett extra timmervarv?
Och får rådet att inte göra någonting.
Finns det några kulturvärden i huset så försvinner de då.
Ni har köpt fel hus.

Lite hårt tycker jag. Inte alls det svaret som jag hade tänkt mig. Såklart.

Och jag vet inte om jag håller med riktigt.
För om inte jag köpt torpet så är det troliga att någon annan köpt det och kanske rivit det eller iallafall tagit mycket mindre hänsyn till dess historia.
Eller? Någon som känner en byggnadsvårdande pygmé?????
För vilken modern människa står ut med att gå runt dubbelvikt hemma?
Vi är längre nu än 1850, så är det bara. Och om huset ska fortsätta att leva och användas måste det kanske anpassas till de männsikor som lever i det nu?
Både min bror och min pappa är närmare två meter långa.

Detta tänker jag mycket på. Det är verkligen svårt, något självklart svar verkar inte finnas.
Någon av er som har några tankar kring detta?

Bitar av alla tapeterna i rummet fick följa med hem till stan i höstas
och förvaras här i en byrålåda
som en skatt
Idag tog jag fram dem igen 
för att känna efter om det var någon av dem som jag skulle vilja ha på väggarna på torpet!



Mina favoriter är inte de allra äldsta och inte de nyare
utan de från början av förra sekelskiftet, jugend och 20-tals tapeterna
De här:



Jag kan tänka mig alla dessa tror jag, kanske en våd av varje
ett galet collage!
Om jag vågade börja riva på väggarna så kanske jag kunde skapa ett konstverk.



Något är det med dem, något speciellt
för katten älskar dem och vill sova på dem så fort jag har dem framme!

I söndags kväll var jag på bio
och såg Alice i Underlandet
Den var härlig!
Underlandet och alla varelser där
gjorde mig lycklig

Jag älskar fantasivärldar
och det tokiga
det som förvånar

Jag älskar myckighet!!!

Och så fick jag en tanke
Varför nöjer vi oss med den vanliga tillrättalagda världen?
Varför finner vi oss i alla regler om hur saker ska va?

För det är väl inte bara jag som älskar när mönster bryts?
Det är väl inte bara jag som vill leva i en sagovärld?

Kanske jag borde skapa mitt eget Underland på torpet?
Det har faktiskt potential!
Nu har det fått flytta in på prov
visst passar det bra?!

I brist på annat att säga eller göra
har jag skapat gamla gulnade fotografier på torpet
i datorn

På något vis känns det mer äkta såhär
jag tycket det klär i svartvitt!
Det gör det lite, lite lättare att förstå hur gammalt det är.

För er som undrat. Så här kommer man upp till torpets vind. I kökstaket finns en lucka som man öppnar och så klättrar man upp för trappan som mest är som en stege och hivar sig upp på andra våningen!

Nu när jag renoverar torpet skulle jag kunna flytta uppgången till ett annat ställe, skulle jag kunna bygga en bättre trappa. Men... Jag tycker ju om det så här!

Nu när jag tänker på det så hade jag gärna gjort en lucka i köksgolvet också. Till skafferiet där under. Och en stege så att man kan klättra ner till syltburkarna...

Så är man ökänd nu då. Som den galna göteborskan i den gamla saaben som köpte Rodins ruckel. Vi har pratat med den närmsta grannen på torpet för första gången. Och skvallret går på bygden... Man tror man är osynlig ute i skogen, men det är precis tvärt om. De har full koll på mig där ute!

Men hon var söt, en riktig gumma. Med sjalett och kjol. Grannen alltså. Och hon var från Kattunga, det var hennes barndomshem. Henne kan jag fråga om vad som helst som rör byn. Hon berättade bland annat att mitt hus är ett gammalt soldattorp. Jag anade det men visste inte säkert. Och hon sa också att alla gamla kyrkopapper från bygden brunnit upp en gång i tiden. Det kunde jag ju förstått eftersom det ligger en kyrkoruin bara ett par kilometer ifrån mitt hus.





Jag ska nog också bli en gumma! Det är så fint.

En plan börjar så sakta att ta form. Hur vi ska gå tillväga vid renoveringen av torpet. Steg ett är att riva ut rummet på vinden. Max började förra veckan och kom ganska långt:



Brädorna plockas ner och lagras. De ska ju tas tillvara och användas senare.

Rummet verkar vara gammalt, många brädor är spikade med smidda spikar:



Ser ni? De är inte runda som vanlig trådspik utan platta på ena hållet. Det fina med smidda spikar är att de kan rätas ut och återanvändas. Och så är huvudet så välformat och fint!

För er som inte var med från början eller kanske bara glömt bort hur mitt torp ser ut utifrån kommer en liten påminnelse nu.

Det ligger fantastiskt fint alldeles för sig självt på en äng som sluttar ner mot en liten sjö:



Det är byggt 1850 och är vid det här laget ett riktigt renoveringsobjekt. Men mycket av det gamla finns kvar och det är ett charmigt hus så det har en stor potential att bli ett alldeles underbart litet ställe.

Torpet var ju fullt möblerat när jag tog över det och en del av möblerna är ganska fina. Jag vill bara ha kvar de saker som är hela och vackra och tillräckligt gamla för att passa in. Som de här:







Kökssoffan, skåpet och kommoden. Kanske att jag målar eller ändrar på dem men de är gedigna och fina gamla möbler tycker jag.

Vinden har jag ju inte berättat om!

I ena delen finns ett litet inrett rum:



Inte så särskilt mysigt, ser mest ut som en fängelsecell. Kanske beror det på att den enda inredningen är den platsbyggda träsängen som ser förfärligt obekväm ut. Men golvet är fint, med gamla breda golvplankor.

Andra sidan är helt oinredd:



Här kan man göra massa spännade fynd!Där står karmstolen som jag pratade om men också en trave tidningar från 39-41, en hel hög med biblar och gamla kartor mm mm.

I hallen (heter det förresten "hall" i ett så här gammalt hus?) var väggarna täckta av några läskiga mörka tapeter från 30-40 talet. De var dessutom smutsiga och lite mögliga så jag började riva ner dem. Närmast timmerväggen hittade jag en våd av den här fina tapeten:



Så här såg det alltså ut i mitt torp på slutet av 1800-talet. Fint tycker jag!

Tapeten var i sin tur uppsatt på tidningspapper.
Från 1890!

Torpets stolthet och smycke är den här fantastiska kakelugnen. Jag vet inte om den fungerar men det ska den göra en dag! Tänk den kyliga kväll när man kan tända en brasa i den och sitta med filtar och kuddar runtomkring sig och bara lyssna på knastret...

Vad hemtrevligt det ska bli!

Det var mamma som hittade källan. Hon tänkte att om det finns en källa så måste det finnas en stig dit. På andra sidan vägen gick en liten stig ner i skogen och några meter längre ner låg den! Världens vackraste källa. Med stenlagda kanter och kristallklart vatten. Jag har provsmakat och det smakar kallt och svagt av mossa.

Det börjar bli dags att presentera torpet inifrån. Hur stort det är vet jag som sagt inte men jag vet att det är ett rum och kök Och en liten liten hall också förstås samt en tillbyggnad som jag inte riktigt räknar till huset. Så här så det ut första gången jag satte min fot där inne. Jag tog över torpet med inventarier och allt!

Här är "rummet":



Och taget från andra hållet:



Och köket:





Så här illa är det. Så här fint är det!

När jag rotade lite i en låda i köket hittade jag den här lappen. Det kändes som om den var riktad till mig. Åldern på torpet har varit ett mysterium och samma sak med vattnet. Varför finns det ingen brunn när människor har bott där i 160 år. Men nu vet jag att det alltså finns en källa någonstans...