litettorp

Jag sitter hemma och äter kantarellpasta och tänker på dörrar. Och läser om dörrar. Och tittar på bilder av dörrar.

Nästa steg på torpet är att sätta in en ytterdörr. Det mår nog huset bra av nu inför höst och vinter tänker jag. I nuläget är ingången till torpet bara ett stort hål i väggen.

Jag har ju en dörr som jag tänkt sätta in och nu är det då dags men....
Hur gör man?

Dörren är ju gammal som gatan, jättetung, för stor och saknar karm.

Vid första tanken känns det som att det nog inte är så svårt men så börjar jag tänka på alla små detaljer som ska stämma för att dörren ska passa in i huset. För helst ska det ju se ut som om den alltid har suttit där!

Efter att ha läst på litegrann om gamla dörrar har jag kommit fram till några punkter att ta fasta på
En gammal dörr:
-öppnas inåt
-ligger djupt in i fasaden
-har gångjärnen på insidan
-har en kraftig karm

Och så har jag upptäckt att det finns stora fördelar med att fotografera mycket hus. För utan att ha tänkt på det har jag fångat en massa gamla dörrar på bild som jag nu kan studera. Här är några av alla de dörrar jag fotograferat de senaste två åren:











Och här är en bild av den gamla dörren på mitt torp:



Och den nya, som alltså ska sättas in:



Slutligen måste jag visa en bild av en bild jag hittat med en lika dan dörr:



Som en bonus får man se lite olika utformade dörrar och farstukvistar ifrån trakten.

Såå... Nu ska jag bara renovera dörren, hitta några gamla smidda gångjärn samt snickra mig en dörrkarm. Hur svårt kan det vara?

Fortsättning följer... 

På torpet i veckan ägnade jag mig åt att försöka lägga golvbjälkarna i rummet i ett plan.
Det är inte helt självklart eftersom bjälkarna inte bara ska ligga plant, de ska ligga i SAMMA plan.
Sådant kan och bör man kanske använda en laser till men en sån har jag ju inte.
Till min hjälp hade jag istället ett gammalt (så klart) vattenpass som följde med huset när jag köpte det.

Arbetet gick till så att jag gjorde urtag i stockarnas undersida där de låg för högt och pallade upp dem med stenar där de låg för långt ned. Och så mätte jag lite hit och dit med vattenpasset!



Men efter ett tag började jag tänka på hur dumt det vore om hela golvet blev sluttande bara för att jag använt ett gammalt dåligt vattenpass. Då kom jag på att det går att ladda ner vattenpass till min iPhone. Jag var väldigt fascinerad och lycklig över denna upptäckt och det funkade verkligen jättesmidigt!
Så där, nu har jag alltså avslöjat det. Ibland är jag (tydligen) en väldigt modern torpare som använder helt nya metoder- och gillar det!



Det blev rätt bra till sist tror jag!

Det blev ett väldigt kort litet studiebesök till Äskhults by i helgen
för jag ville spana in panelerna på husen

Allra mest intresserad var jag av det här huset byggt 1850,
alltså samtida med mitt, som aldrig varit målat:







Jag tänkte att om man renoverat / restaurerat panelen autentiskt så kan jag ta efter dem sedan
Välja samma bredd på bräderna, samma sågning, samma behandling...

Men i Äskhult har man inte varit så noga
bara det här huset hade gammal fin panel:







Och vi fick veta att man tills nyligen använt järnvitriol för att få panelerna att gråna snabbare

Så det här hjälpte mig inte så mycket...
Fast jag fick ändå lite inspiration och ännu lite mer bekräftelse på hur fint det är med gråa paneler!

Dagens byggnadsvårdstankar kom ifrån ett lite oväntat håll.
Jag satt och slötittade på "Sommar med Ernst" för att jag inte orkade något mer i värmen
Och vad gör Ernst?
Jo, han och hans killar gör en nästan likadan grund som den jag har tänkt mig till torpet
Bara så där!

I det gamla huset med mullbänk väljer de att behålla den ursprungliga konstruktionen!
Helt fantastiskt tycker jag, så himla skönt att se

Så här såg det ut:

Åsar av trä läggs ut på marken. Jag vet inte om de la dem direkt i jorden eller om de lades på stenar. Själv har jag lagt mina på stenar för att skydda dem från uppstigande fukt.



På undersidan av åsarna (som jag kallar golvbjälkar) spikar de tjärpapp. En strålande idé som jag inte tänkt på själv.



Och sen häller de ut en massa singel mellan åsarna. Jag har funderat en del på varför man rekommenderar att byta ut jorden mot makadam eller singel och varför det är bättre att fylla grunden med sten än att bara ha luft. Men nyligen läste jag någonstans att tanken är att fukt ska kondenseras mot stenarna och droppa ner i marken igen och det låter som en bra anledning att ha stenar istället.



När grunden är klar lägger de på ett kilsågat grangolv med riktikgt breda tiljor, sågat i en gammal ramsåg. Och det blir RIKTIGT fint. Jag vill ha!!

Invändigt ser det numera ut så här:



Ett nästan färdigt golvbjälklag! De två sista stockarna, förutom de här tre, fick jag härom dan utav min hjälte, grannen med golvet. Det är inte självklat att hitta fem meter grova bjälkar om man inte själv hugger ner träden!

På väggen ser man såren efter de gamla takbjälkarna. Två av dem blev till följare och den sista blev golvbjälke.



Nu är det ett enda rum upp till nock i ena delen av torpet. Så kommer det att få vara ett tag framöver men inte för alltid...

Varje litet steg är en utmaning när man är en ensam och envis nog att göra allting själv!

Det var ju det här med upphängningen av de nya hängrännorna. Det blev ju inte så snyggt.
Så här såg det ut förr, alltså någon gång när de gamla rännorna var de nya:



De var fästa direkt under taket med korta brädbitar. Nästan osynligt men inte helt stabilt för taket är inte i bästa skick och det finns inget som bär upp tyngden, man måste spika underifrån.

På den här bilden som jag hittat på nätet set man en lite liknande lösning. Fast här ser det ut att vara mer rejäla "krokar" av trä som håller upp rännan:



Denna bilden tog jag på en hembygdsgård i Kinna. Detta är ju en rätt snygg lösning, fast inte direkt osynlig förstås:



Den här bilden tog snälla Andrea på entilltorpblogg åt mig. Jag tyckte den här lösningen var riktigt snygg, men här är det ju antagligen de smidda konsolerna som bär upp rännan snarare än brädan. Att hitta smidda krokar eller konsoler är nog inte det lättaste, de kanske måste specialbeställas hos en smed?



Den här såg jag också på nätet. Här använder de kantiga rännkrokar som fästs direkt i taket. Väldigt snyggt men var får man tag på sådana krokar? Eller? Hm... man kanske kan bocka och böja till såna själv förstås?



De här konsolerna liknar mina:



Och de här med. Fast ännu klumpigare:



Här har man också träkonsoler fast en lite snyggare variant. Såna här kan ju inte vara så svåra att snickra till eller?



Man skulle ju förstås kunna designa en ännu finare variant och göra lite allmogeinspirerade dekorationer på konsolerna. Göra vacker snickarglädje av dem istället för fula måsten...

Vad tycker ni i frågan? Har ni någon favorit av lösningarna?

Jag råkade antyda för min far att han inte är så händig och det fick fart på gubben.
Nu var det upp till bevis!

Med en otrolig kraft satte han igång att gräva ur grunden:



Skottkärra efter skottkärra körde han iväg...

Jag har en idé om hur jag ska lägga de nya golvbjälkarna under mitt nya fina golv. En idé jag har kommit på själv....

Tidigare låg stockarna direkt i jorden, direkt i mullbänken, utan något skydd mot fukt alls. Nu tänkte jag (eller jag tänkte att NÅGON skulle) gräva ut rännor i jorden. I rännorna lägger jag sedan de nya bjälkarna på stenar, en i var ända. Därmed kommer de inte ha någon kontakt med jorden, bara med sten och luft. Samtidigt ligger det mesta av jorden kvar i grunden som isolering och som skydd mot drag. Golvplankorna spikas sen direkt i bjälkarna i vanlig ordning. Vad tror ni om denna lösning? Det enda som förbryllar mig är att om detta nu skulle vara en bättre lösning än den förra- varför har ingen gjort så förut? Kan det finnas något skäl till det? Hm....

Så här ser det ut nu när pappa har kommit halvvägs:



Pappa blev också mina snöbärsbuskars nya fiende. Som han sa själv- ett jobb som ingen annan hade orkat ge sig på. Snöbär är en förbannelse- plantera aldrig sådana! De sprider sig över alla bredder och är hopplösa att bli av med. Vi körde ner dem med röjsåg förra hösten men nu är de nästan lika höga igen. Pappa har dock snart grävt upp alla buskar som stod intill huset. Jätteskönt eftersom de både är ivägen och skadar fasaden.



Vad han än påstår så är nog ändå styrka och envishet min fars bästa egenskaper.

Det första jag gjorde på semestern var att ta ner innertaket i rummet helt och hållet.



Då kunde man få en känsla av hur taket skulle se ut om man hade synliga takbjälkar.

Sen tog jag bort hela taket för att få en överblick över hur huset hänger ihop och för att få uppleva lite rymd. Även två takbjälkar togs ner pga att de var ordentligt maskätna. Jag som älskar rum och rumslighet tyckte det var en häftig känsla nu när halva huset var öppet till nock och ljuset flödade in från nya håll.



Plötsligt kunde man se hela murstocken från golv till tak och jag insåg att den faktiskt såg rätt farlig ut. Den lutar ganska kraftigt eftersom spisarna är vid husets långsida och skorstenen går upp nära nocken. Regn har kommit in från taket och bruket har bitvis vittrat bort mellan stenarna samtidigt som träreglarna som finns där som stöttor för murstocken såg minst sagt ruttna ut. En obehaglig kombination som gjorde att jag blev rädd för att få alltihop över mig en dag. Om inte annat så den dagen då vi börjar lyfta i huset...



Min nya snickarvän Susanna och jag hjälptes åt att göra ett provisoriskt extra stöd av slanor från två granar En lösning som jag var extremt nöjd med och Susanna kanske inte var lika stolt över. Nu känner jag mig iallafall tryggare i murstockens närhet.




Totte gillar sitt nya hem. Torpet har förvandlats till en gigantisk klätterställning för katter.

Och i lördags och söndags var vi i Stugan, pappas stuga, och tog ner träd.
Det är så snyggt förstår ni, att där finns en massa träd som behöver tas ner samtidigt som jag har ett stort behov av virke på torpet. Det är inte nån stor skog utan lite granar som står på tomten men det finns ändå tillräckligt för att jag ska kunna hämta allt jag behöver där. Av gran då. Gran passar bra till bjälkar inne i huset och till fasadpanel. Och till skurgolv... För jag kommer nog behöva byta ut en hel del börjar jag inse. Så vi (mest min farbror) har tagit ner fyra träd än så länge och av det kommer vi få ut nya takbjälkar till torpet och en del panel. Vi körde timret hem till honom för att han sen ska såga det hos en granne. Gratis virke, gratis sågning! Helt fantastiskt.

Här ser ni en blivande takbjälke under uppsågning:



Det är tungt med timmer!! Vi förflyttade dem med uråldriga metoder så som att lägga dem på rullar och sedan dra dem.



Här står två ekar bland hermelinerna, de skulle kunna nog bli fina golvbjälkar:



Vi tar vara på det vi har, det känns så rätt. Och vi kan välja på plats de träd som vi tror kommer passa.
Och det allra, allra finaste med alltihop är att jag ska få virke från min barndoms sommarstuga som jag älskar så mycket inbyggt i mitt egna lilla torp!

Nu kretsar mina tankar kring överljusfönster. Det är så fint ju. Skulle det kunna passa på torpet? Jag tycker det är vackert som dekoration på ett ett annars ganska enkelt hus och så det släpper in ljus i ett rum som kanske skulle varit helt utan fönster annars.

För mig hör överljusfönster ihop med 1700-tals hus, som på detta som jag nyligen visade:

 

Men för att vara på den säkra sidan har jag försökt läsa på lite. Det verkar som om det var vanligt på 1600- och 1700-talet men att det kanske framförallt hör ihop med en viss typ av dörr. En vanlig bräd/plankdörr. Och det har jag ju på torpet. Som det är nu är det så lågt i tak att ett överljus inte skulle få plats men om taket höjs så gör det kanske det?

Jag har också sett att de går att köpa nytillverkade via Gysinge.

Tål att tänka på....

Hejsan hoppsan!
Goda nyheter! Jag kanske har löst takhöjdsproblemet.

Hoppas ni kan förstå min teckning:



Jag tänker mig alltså att man kan lyfta upp huset mha domkrafter ovanför vindsbjälklaget så att man kan lossa de tvärgående bjälkarna som innertaket sitter på. Så tar man ut dem och höjer sedan huset igen ett eller två timmervarv högre upp, gör hål för knutarna i det varvet och lägger dit dem där istället. Alltså, vindsbjälklaget kommer flytta upp ett eller två timmervarv.
Låter lätt som en plätt va?

Den här metoden, om den är praktiskt möjlig, har många fördelar. Det främsta är att jag inte ändrar några proportioner på huset utifrån sett. En annan stor fördel är att jag använder den gamla tekniken med timring och behöver därför inte föra in några främmande material i huset så som kraftiga järn el dyl. Huset behåller sin timmerkonstruktion och förlorar inte i hållfasthet. Dessutom blir det billigt för jag behöver inte köpa något nytt material alls.

Bra va? Själv är jag verkligen mycket nöjd : )

Max har börjat med arbetet att ta ner panelen.
Nu är en knut frilagd och jag har kunnat konstatera att det är en laxknut.
Och så kan man äntligen ta sig en närmare titt på timret.
Ser ni de gigantiska stockarna i nederdelen på huset?
Man kan se att de är återanvända, de var gamla redan 1850 alltså!
Det roligaste är att allt ser så friskt ut än så länge.
Den fuktskadade panelen gjorde nog intrycket värre än vad det var.
Man kan se att syllen på kortsidan är dålig men annars är det inte mycket att anmärka på.



Här sitter jag som Ferdinand och drömmer om dymlingar, drag och kärnfura...



Här kan man se var vindsbjälklaget går ut i väggen.
Och man kan se att det sitter rysligt lågt.
Precis ovanför fönstren,
en bit under Max hjässa.

Nu har jag varit i torpet och på plats funderat över hur det skulle bli om jag la in ett extra timmervarv. Och jag kom fram till att det inte skulle bli bra alls. Utifrån sett kanske det kan bli ok, även om proportionerna på huset skulle ändras. Men inifrån blir det riktigt tokigt, fönstrena skulle hamna allteles för högt upp! Ett extra timmervarv OVANFÖR fönstren skulle bli mycket bättre, som ni ser är det ju inget utrymme alls där just nu. Men det känns otroligt svårt att göra.





Så.... jag är tillbaka på ruta ett. Det verkar inte finnas någon riktigt bra lösning på det här med takhöjden.

Planen just nu är att ta ner innertaket så att bara bjälkarna är kvar. Så får det vara medan vi jobbar med timmerstommen. Då är murstocken frilagd och vi skjuter på beslutet lite. Kanske känns det sedan som att det räcker för takhöjden att inte ha brädtaket i rummet, eller kanske lyfter vi upp hela innertaket ett timmervarv eller så?

Det här känns så fantastiskt så jag måste blogga om det!
Detta har hänt:

Jag satt och slö-bläddrade i nya numret av Gård & Torp och började tänka lite kring dränering, ett helt nytt område för mig.
Torpet ligger på en bergssluttning. Ovanför ligger en stor mosse och nedanför en sjö.
Det måste ju oundvikligen rinna en hel massa vatten genom torpet!
Och så är det ju fuktskadat också. En del av golvbräderna är ordentligt murkna.

Jag har funderat på hur de kunde vara så dumma på 1800-talet, det brukar ju sägas att gamla hus ligger på platser med bra förutsättningar. Inte i ett vattenfall! Till saken hör ju att grunden är en mullbänk vilket betyder att golvet ligger direkt på jorden under. Så... allt vatten rinner i princip rätt in i huset!

På den här bilden kan man se att torpet ligger i en sluttning och att marken är högre på ovansidan:



Jag har tänkt att om man dränerar framför huset och leder vattnet förbi det istället för genom det så skulle det nog må lite bättre. Men hur sjutton gör man? För mig som inte kan något om byggnadsteknik låter dränering väldigt invecklat och jag kan inte se framför mig hur det hela går till.

Men så hittade jag en text på nätet från Svenska Byggnadsvårdsföreningen som förklarade allt:

"Enligt min erfarenhet har de flesta gamla »torp« oluftad grund. Här ligger någon form av organiskt material, inte sällan vanlig matjord och torv, ända upp mot golvplanken. Golvbjälkarna ligger inbäddade i dessa jordmassor. Uttorkningen sker genom att fukten vandrar upp genom jorden och golvplankorna. Hela golvytan släpper långsamt igenom och vädrar bort fukt."

Redan här blev det ju något galet i mitt hus eftersom de fernissat det ena golvet och lagt plastmatta på det andra. Fukten som hamnat under huset kunde inte vandra någonstans utan stannade i bjälkarna som såklart ruttnade så småningom.

"Ofta får husägaren rådet att ersätta den oluftade grunden med en luftad. Detta kräver ett omfattande schaktarbete för att få utrymme för god luftväxling och isolering. Vid svårare rötskador på det inbäddade bjälklaget föreslår jag en begränsad urschaktning av jord, som ersätts av ett lager makadam och omkring 25 cm lecakulor. Grundmuren ska vara vindtät med hjälp av ler- eller kalkbruk från insidan, kalkbruksfogad utifrån."

Så fantastiskt härligt med konkreta råd om hur man kan göra! Makadam och Leca låter toppen! Och jag får ha kvar min mullbänk!

"Fukten under huset beror också av vatten som rinner in, antingen på eller strax under ytan.
Äldre hus ligger ofta på en bergssluttning, grunden vilar delvis på berget, delvis på jorden. Ytvatten har alltid kunnat rinna in under huset."

Vad dum jag var! Vattnet som rinner in under huset rinner ju såklart ut på andra sidan. De visste de mycket väl när de byggde huset.

"I den övre delen av huset är golvet ofta lappat och ostadigt, vid kontroll visar det sig att golvbjälkarna är helt ruttna upp mot ytterväggen, helt intakta mot mitten av huset. Huset kan vara 100 år eller mer, golvbjälkarna sannolikt ursprungliga, frånsett sekundära reglar."

Japp! Precis så verkar det vara.

"När det gäller att bedöma och värdera den befintliga konstruktionen måste man, som alltid, komma ihåg tidsaspekten. Hundra år är kanske en rimlig livslängd för ett bjälklag. Om bjälklaget är rötskadat betyder det inte automatiskt att konstruktionen är dålig. Det är kanske i stället så att det är svårt att hitta en bättre lösning. Tänk bara på att risken för rötskador begränsas av konstruktioner som tillåter fuktvandringen genom golvet."

Jag är så glad. Det är inget fel på mitt hus, det är ingen dålig konstruktion! Det kan bli så efter 160 år, det är normalt.

"Ofta kan dock fuktbelastningen radikalt minskas med dränering, som innebär att vattnet leds runt huset och bort från det till ett avlopp, en stenkista eller motsvarande. Dräneringen skall som högst ligga någon decimeter under grundläggningen och med en lutning på omkring en centimeter per meter.
Här fungerar moderna material och metoder väl så det är enkelt att ta råd från bygghandeln eller markentreprenör."

Tack! SÅ ska jag göra.

"Dränering kan aldrig helt hindra vatten att komma in under huset men väl kraftigt begränsa flödet."

Hela texten hittar ni här:
http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=343:hur-mar-huset-i-grund-och-botten&catid=53:oevrigt&Itemid=77

Nån kanske tycker att jag är lite dum, men för mig var det här en verklig aha-upplevelse.

Nu har Max rivit ut hela rummet på vinden och det var dags att börja ta upp golvbräderna. Innertaket bärs upp av tvärgående stockar och ovanpå dem ligger golvet och under dem sitter taket i nedre våningens rum. Vi var nyfikna på om det var någon form av isolering mellan brädlagren och isåfall vad för någon? Jord kanske? Eller löv? Det visade sig vara mossa! Massor av gammal, tätt packad mossa.



Det hade varit skönt att slänga ut den men den ska nog sparas och återanvändas iallafall. Det finns ju inget naturligare och mer riktigt sätt att isolera ett så här gammalt hus på.

Här står väldigt bra om olika isoleringsmaterial förr och nu:
http://www.gardochtorp.se/index.aspx?article=5861

Idag ska ni få läsa mitt första byggnadsvårdsteoretiska inlägg. Om mullbänkar i allmänhet och mitt torps mullbänk i synnerhet. Så här är det: Golvet i mitt torp ligger direkt på jorden under. Lyfter man upp en planka så är det jord nästan ända upp. Det är bara lite luft och inget isoleringsmaterial. Det här kallas mullbänk, man använder jorden som isolering och tar tillvara på värmen som kommer ifrån marken.

Så här:



Det här är inte en så jättedum lösning som man kan tro men det kräver att vissa krav uppfylls. Det får inte rinna vatten mot huset som kan komma in under golvet och orsaka rötskador. Och golvet får inte vara tätt för då kan inte fukt komma ut. I mitt torp har detta inte funkat utan golvbräderna och stockarna som de ligger på har ruttnat bitvis och kommer behöva bytas ut.

När jag grävde runt huset gjorde jag en upptäckt. Det visade sig nämligen vara stenlagt runt en del av huset. Med stora, fina stenplattor som ser ut att ha legat där ända från början. De hade vuxit över av gräs men när jag satte ner spaden så kände jag sten strax under marken. Det var ganska häftigt att bara kunna dra bort grästuvorna och hitta en fin stengång under!

Det var inte förrän tredje gången jag besökte torpet som jag upptäckte att det har källare. Det var ju som en djungel av täta buskar på den sidan innan den stora röjningen. Jag har varit väldigt modig och gått ner i den. Det var mörkt och fuktigt och säkert fullt med spindlar... Men taket i källaren är golvet i köket och det såg iallafall väldigt torrt och fint ut.

Där nere kan jag sätta upp hyllor och förvara min potatis och mina syltbyrkar och kanske tillochmed smörbyttan? Det är fantastiskt att se hur det faktiskt finns lösningar på det mesta i det här gamla huset utan någon elektricitet.